En av de roligaste grejerna med att vara singel (det finns ju så MÅNGA mysiga grejer, men en av alla) är alla härliga och genuina människor man möter. Med betoning på MÄN.
För det mesta är det ju gifta män på krogen och romantiska hälsningar på dejtingappar som berör ens hjärta, men det kan också vara någon som plötsligt äntrar ens liv på ett helt oväntat sätt.
Här är en gullig anekdot som hände mig i veckan. Det började med att jag att hemma och jobbade en vanlig onsdagskväll och väntade på min matkasseleverans. En rätt söt kille levererade och jag tackade återigen uppfinnaren av denna tjänst för oss ensamstående heltisdarbetande stackare som inte tycker det finns något värre än att åka och handla mat till sig själv.
I vilket fall. Jag tänkte inte mer på det. Nästa dag ringer min son som ju har fått överta min mobil (som för övrigt funkar ypperligt, tack Vimla!) och säger att det har ringt någon flera gånger och bara lagt på. Det kan ju hända när man byter nummer så jag har sagt till honom att meddela mig ifall det är någon som jag missat att skicka mitt nya nummer till.
Men just det här numret gick till någon 53-årig gubbe i Kävlinge som jag inte hade en aning om vem det var. Jag sa till Scott att bara strunta i det. Men efter ett tag skrev han ”Mamma. Han ringde igen. Och sen ett långt sms efter. Han är äcklig.”
Håren typ reste sig på min nacke, och ännu mer när min son skickade en skärmdump av meddelandena där det stod typ ”svara då sötis, jag bor i göteborg, träffa mig du kommer inte ångra dig, varför svarar du inte” etc.
Jag blir inte arg ofta vet alla som känner mig. Men när jag blir arg, då blir jag ARG. Så jag ringde genast upp äcklet. ”Vem är du och varför håller du på att trakassera min son??”
”Öh…” hörde jag bara innan han la på.
Så jag skrev ett sms, ”Jag vet inte vem du är men ringer du min son en gång till så anmäler jag dig till polisen”.
Svaret kom ganska snabbt: ”Självklart, förlåt, jag visste inte att det var sin son, trodde det var nummer till en bekant.”
”OK bra” skrev jag då. Det var ju en lättnad. Så fortsatte han smsa: ”Jag fattar inte hur jag kunde få numret till din son? Och det står fel när man söker på mig, jag bor i göteborg.”
Så jag förklarade kort att min son hade övertagit mitt nummer.
”Jaha ok vem är dudå?
”Jag är nog inte den du söker i alla fall.”
”Skoja bara, jag vet vem du är.”
Ehhh, what?!
”Jag tyckte du var så fin så ville bara säga det.”
Det tog nog en hel minut innan min blonda hjärna till slut fattade vem det var. Det var alltså inte en man i Kävlinge utan matkillen från igår.
”Asså jag tyckte verkligen vi fick kontakt när våra blickar möttes, tyckte inte du det?”
”Du är alltså matkillen?” fick jag ur mig.
”Ja sötis. Asså jag jobbar bara extra där. Vill du ses ikväll?”
Vad JAG minns så hade jag lett och sagt ”Kanon, tack!” när jag fick leveransen och sedan stängt dörren. Hela ”mötet” tog ungefär fem sekunder. På hans sms lät det som att vi hade haft ett Romeo och Julia-ögonblick där i hallen. OK att man kan misstolka situationer men det här kändes väl ändå lite överdrivet. Så jag svarade inte mer, fast han fortsatte smsa under dagen och ville ses etc. Jag var nog fortfarande lite ställd av hela grejen.
(En smålustig detalj till råga på allt var att när jag först gick in på Hitta.se för att kolla numret var att det första jag såg var inte Kävlinge-snubbens namn utan Bengt Alsterlind. Ni vet han från Hajk. Jag hade sökt på hans. adress några dagar innan, när jag var i Karlstad Så min förvirrade hjärna trodde först att det var Bengt Alsterlind som sett min bild på Instagram och blivit fly förbannad och försökt få tag på mig. Eller min son. Haha, ja man rör till det ibland alltså.)
Så från Bengt Alsterlind till ett peddo till en kåt liten matchaufför tog sin tid att koppla. Plus att jag var ju som sagt på jobbet och hade tusen nya grejer att försöka ta in där.
Nåväl, jag försökte lägga allt åt sidan och koncentrera mig på det jag skulle göra. Vilket INTE var att messa med något litet äckel som dessutom vet var jag bor.
Men min lilla anekdot är inte slut där. För på kvällen ringer det från ett annat nummer jag inte kände igen på Scotts/min telefon. Och en tjej frågar (otrevligt):
”Vem är du?”
”Ursäkta?? Vem är DU?”
”Alltså förlåt att jag frågar, men jag har hittat en telefon i min mans bil med massa sms till det här numret? Vad har du ihop med min man?”
På riktigt, jag trodde jag skulle smälla av. Hur kan man ens lyckas hamna i någon otrohetscirkus en vanlig j-a torsdag när det enda man ville var att beställa MAT!
”Din MAN?”
”Ja, min man ja. Säger namnet xxxx (ett utländskt namn) dig någonting?”
”Nej, till mig sa han att han hette Jonas (han sa ett annat svenskt namn egentligen)”. Djup suck. ”Han levererade mat till mig igår och sedan började han smsa mig. Eller egentligen min son.”
”Jaha? Din son? Är det någon han umgås med? Min man har spelmissbruk.”
”Nej nej, min son är 10 år, men han började skicka massa meddelanden till honom som var menat till mig och ville träffas ikväll m.m.”
”Fy fan alltså, jävla idiot, vi har en tre månaders son ihop! Vad skrev han?”
Jag försökte lugna den stackars tjejen och betonade att inget hade hänt etc, men läste också upp smsen.
”OK men kan du göra mig en tjänst? Kan du höra av dig till mig om han skriver något mer?”
”Ja självklart.”
Jag skickade skärmdump på smsen till tjejen och fick tillbaka ”Herregud alltså, vilket svin han är, ska slänga ut den jäveln, jag är helt skakig. Vi har en liten son!!”
”Gör det! Ledsen för din skull. Lycka till.”
Japp, där slutar min anekdot från verkligheten. Sensmoral? Jag kanske inte alltid tycker att jag har världens roligaste liv. MEN jag sitter i alla fall inte hemma med en liten bebis och ett otroget svin till man. Då är jag hellre singel livet ut.
Ha en underbar helg allihopa!
Hej, vi ser självklart allvarligt på detta och ber dig mejla till oss direkt på dan@mathem.se så att vi kan agera direkt. Självklart är detta INTE OK. Mvh Dan, MatHem.se
Herregud! Värsta SATC-storyn ju! Sicken kille 😮
Jepp! Så tänk på det alla tjejer som beställer från Mathem. Han har ditt nummer och vet var du bor….
Men Gud haha… du skulle anmält till matleverantören!
Självklart gjorde jag det! De har dock inte svarat så de bryr sig nog inte anmärkningsvärt…