Nu har jag blivit hypnotiserad!!! Vem är jag? Vilka är ni? Och varför?? 😉
Hihi, nä riktigt så dramatiskt var det inte. Här följer en liten beskrivning av hur det gick till när jag testade hypnos igår:
Kändishypnotisören Fredrik Praesto tog emot i sitt lilla kontor på Götgatan i Stockholm. Jag vet inte riktigt vad jag hade föreställt mig, men det ser i alla fall inte ut som i amerikanska filmer där man får ligga på en bekväm divan medan en farbror sitter uppflugen på en pall och dinglar en klocka i en kedja över ens ansikte, utan snarare som ett helt vanligt litet kontor med kokvrå och kaffekokare och allt.
Jag skall alltså prova hypnos. Det jag vill ha hjälp med är en irriterande ovana som jag helt enkelt inte lyckas bli av med på egen hand – jag pillar på nagelbanden. Detta har jag gjort så länge jag kan minnas, och förutom att naglarna blir förstörda ger ovanan ett nervöst intryck och känns allmänt störande, även för mig själv. Jag pillar jämt – i bilen, framför TV:n, i sängen, ja överallt. Jag kan bara inte låta bli. Jag har lyckats med extrema dieter, slutat röka, slutat äta kött osv. så viljestyrka saknar jag inte, men det här rår jag bara inte på. Kanske hypnos är svaret?
Klicka på länken nedan för att läsa mer!
Enligt Fredrik kan alla hypnotiseras, men vissa behöver längre tid än andra. De som kommer till Fredrik för en hypnossession är alla sorters människor. Det vanligaste syftet är att man vill få hjälp med någonting, t ex sluta röka, gå ner i vikt, sova bättre, lära sig prata inför folk eller överkomma en fobi. För de allra flesta räcker det med en gång, men ibland fungerar det inte och då får man komma tillbaka och kanske genomgå en djupare hypnos. Fördelen med hypnos är att det går fort – om man gör det rätt – och att resultatet varar för evigt. Det är inte så att man börjar röka igen efter ett år, utan har det fungerat så ska det nya beteendet leva kvar resten av livet.
”Det handlar helt enkelt om att ändra sitt beteende och att få hjärnan att skicka ut må bra-signaler när man gör på det nya sättet,” säger Fredrik. ”Konstigare är det inte. Om man t ex vill gå ner i vikt och kanske äter mycket på kvällen, kan man ändra på det beteendet genom att hjärnan skickar må bra-signaler när du gör något annat istället för att småäta. Bli smal utan att banta alltså! Hypnos är en quick fix – det går snabbt, resultatet märks direkt och det är helt riskfritt. Den enda risken med hypnos är att det kanske inte fungerar.”
Nu börjar vi. Jag sätter mig bekvämt i soffan mittemot Fredrik. Han spelar lugn bakgrundsmusik på sin MacBook och ber mig sluta ögonen. Ju mer jag lyssnar på hans behagliga röst desto mer känner jag hur armarna, benen och ryggen successivt slappnar av. En långsam värme sprider sig i kroppen. Jag börjar känna mig lätt dåsig, som under avslappningen efter ett träningspass eller när jag ligger på spikmattan. Jag är hela tiden vaken och medveten, men ibland slutar jag lyssna på Fredriks röst och låter tankarna glida iväg. Något som är helt OK, förklarar Fredrik under sin oändliga, lågmälda monolog. Det han säger når ändå hjärnans undermedvetna.
När jag känner mig helt avslappnad och sömnig ber Fredrik mig att tyst räkna ner från 300. Mellan varje nummer ska jag tänka orden ”djupare, djupare”. Jag hör själv hur fånigt det låter men gör som han säger. Mitt huvud faller framåt långsamt, långsamt, som om jag håller på att nicka till.
”Nu ska du hämta en känsla ur minnet då du kände dig riktigt glad, full med energi, starka endorfiner som känns i hela kroppen”, säger Fredrik.
Jag börjar på måfå leta bland hundratusentals minnesbilder, vilken ska jag ta??
Fredrik hjälper mig på traven. ”Om det hade varit jag hade jag kanske valt ett minne av när jag åker skidor – vinden i ansiktet, känslan av att åka fort men ändå ha kontroll och den friska snön.”
Aha tänker jag och minns den gången jag och min man hand i hand hoppade ner för Kärleksstupet i Turkiet, en nätt klippsats 30 meter över havet. Jag minns den hisnande känslan som fyllde hela kroppen och slutade i skräckblandad förtjusning och glädjechock över att jag faktiskt gjorde det. Nu ska jag använda samma känsla till olika bilder som jag frammanar för mitt inre – bilder där jag väljer att inte pilla på nagelbanden i en situation där jag vanligtvis skulle gjort det. Det är inte helt lätt men det funkar faktiskt!
Efteråt är jag lite omtumlad och lätt yr, men känner mig pigg och mår bra. Transen kändes som ett gränsland mellan dröm och vakenhet, som man känner varje morgon.
Enligt Fredrik är det inte är hundraprocentigt säkert att det kommer lyckas med en session, men det lär jag märka ganska snabbt. Jag är i alla fall mottaglig för hypnos, säger han. Annars får jag komma tillbaka en gång till men mer än två sessioner brukar det väldigt sällan ta.
Jaha, så nu har jag tydligen varit hypnotiserad. Och, det var ganska odramatiskt. Inga läskiga förträngda barndomsminnen som kom upp till ytan, och jag mindes vad jag hette och vilket år det var när det var över. Nu återstår bara att se om nagelbandspillandet har slutat! 🙂
Resultat:
En timme senare: Jag känner hur det kliar och pirrar lite i händerna. Jag VILL pilla men gör det inte. Men beror det på hypnosen eller min egen viljestyrka?
Tre timmar senare: Inget pill än så länge. Jag tänker på det hela tiden, så det kan ju vara så att det är jag själv som medvetet undviker att pilla. Men så ska det inte kännas enligt Fredrik, det ska kännas BRA att inte pilla på nagelbanden, inte jobbigt att INTE göra det. Då har hypnosen misslyckats. Man ska inte ha tvångstankar efteråt utan må bra över sitt nya beteende. Jag vet inte vad som är vad, så jag får ge det lite tid till.
Tio timmar senare: Nix, inget pill.
36 timmar senare: Jag har fortfarande inte pillat på nagelbanden. Så här länge har jag aldrig lyckats hålla mig förut. Antingen är det min starka viljekraft som äntligen gjort sig tillkänna, eller så fungerade helt enkelt hypnosen!
En längre artikel och intervju med Fredrik Praesto kommer snart att finns på Sund.nu! 🙂
Rolig kuriosa: Fredriks bror är Alexander Andohril som tillsammans med sin fru Alexandra är författarparet bakom pseudonymen Lars Kepler och succéboken Hypnotisören. En bok som inte ens Fredrik visste om att de skrivit.
.