Buhu vilken besvikelse för oss Madonna-fans! Åtminstone tyckte jag INTE att det var en särskilt bra konsert. Och jag hade verkligen sett fram emot detta!
Men helt ärligt hade jag lika gärna kunnat se alltihop på TV – för det var så konserten var. Det kändes som att gänget på scen höll på att spela in en musikvideo – noll publikkontakt överhuvudtaget. Man förväntade sig att publikhavet nedanför en skulle börja studsa och hoppa så fort Madonna gjorde entré, men icke. 50 000 stilla huvuden – kanske några få som höll händerna över huvudet. Hon kändes väldigt klinisk och fick inte igång publiken förrän i sista låten – och då var det helt plötsligt över. Game over!! stod det på stora skärmar. Snopet! Och då var ändå Ullevi fullsatt med fans – 55 000 pers – men det verkade inte vara någon som var helnöjd med uppträdandet. Och helt plötsligt var det slut – och då strömmade det ut folk. Allting lystes upp och det var inte tal om något extranummer. BORING!
Nej – 2 av 5 får Madonna i betyg av mig. Och hon hade fått 5 av 5 om det bara hade gällt hennes energi – för herregud vad kvinnan studsade omkring på scen! Det kan man inte ta ifrån henne, att hon är vältränad som en marinsoldat. Men något intresse av att få igång publiken kände man inte av, utan det var till 100% att se bra ut på bild som gällde.
Joseys tips: kör lite gamla låtar som publiken känner igen (hey! 99% av publiken är ändå inbitna Madonnafans, det är väl ändå ganska få som tillkommit nyligen); lägg ner den där robotrösten som försöker kompensera den egna 51-åriga sångrösten, det blir bara pinsamt – och testa att göra åtminstone 2 minuters mellansnack. Jag lovar – det hade åtminstone sänt vågen kring Ullevi.