Jag ger upp.
Det gör jag verkligen. Efter 9 månader av hysteriskt eksemutbrott med kliande blödande händer, kliande, flagnande (!) ansikte, svullna ögon och konstant konstant konstant klåda så ger jag upp. Ingenting hjälper. Ingenting.
Jag kan tåla att händerna är så svullna och såriga att jag inte får av mig min ring, att ögonlocken hänger, att hela pannan flagnar, att halsen och bröstet är helt eldröda så jag jämt måste ha scarf, att jag knappt ens kan använda smink. Men när klådan gör att jag ligger sömnlös om nätterna, där tar det stopp. När det inte ens är småbarnen längre som håller en vaken – då förväntar man sig att få sova. Inte att ligga vaken om nätterna och klia sig sönder och fördärvad. Det har t.om satt sig på svalget så det kliar inuti halsen!
Så – efter att ha provat ALLT från aloe vera till emuolja, kolloidalt silver, MSM, allergitabletter, vitaminpulver, saltsalva, EMS-creme, silicacreme och det ena med det tredje – så tvingades jag till sist igår gå över till the dark side och ta en kortisonkur.
Jag är emot allt vad kortison heter, eftersom jag blivit fullproppad med det när jag var yngre och allt det leder till är att man blir immun och måste ta starkare och starkare preparat. För att inte tala om alla biverkningar. Till slut fick jag stora vita fläckar över hela kroppen eftersom kortisonet tog kål på allt pigment. Då slutade jag tvärt och har inte använt någonting med kortison på över 15 år. Men nu finns det inget alternativ kvar längre.
Så jag gick till läkaren och bad om allt hon hade vilket resulterade i en hästkur av starka kortisontabletter som jag ska ta 3 st av i 3 dygn, därefter 2 st per dag i 4 dygn, salvor som hette mildoson, hydrokortison, Fenuril (som jag fick en vidrig flashback till min barndom av – blä!) samt Tavegyltabletter för att stoppa klådan.
Allt detta gör ju naturligtvis inget annat än att trycka tillbaka orsaken till eksemutbrottet in i kroppen samtidigt som det lindrar besvären. Men jag hoppas att det kanske kan chocka kroppen så att symptonen försvinner ett bra tag framöver. Innan detta bröt ut har jag ju faktiskt varit helt eksemfri i flera år.
Hittills har det hjälpt enormt. Men Gud vad trött man blir – både av kortisontabletterna och Tavegylen. Känner mig helt sänkt. Tur att det är en kort kur (förhoppningsvis) så att det går över fort! Man sover ju bra i alla fall… har inte sovit så djupt som de senaste två nätterna på säkert ett år 🙂