Åhhh vilken irriterande kväll jag hade igår. Först stressade jag som en dåre (som vanligt) för att hinna hämta barnen innan deras förskola/fritids stänger. Nu när jag inte längre bor och jobbar 5 minuter ifrån så är det en liten omställning kan man säga.
Leah har fortfarande inte börjat på dagis i Billdal (det ska ju gå EXAKT 4 månader innan man får plats, inte en minut tidigare, suck) vilket betyder att hon fortfarande går kvar i Öjersjö. Vilket tar en halvtimme extra varje morgon och kväll. Och med den sjuka trafiken så tar det minst en timme att åka hem från jobbet. (Den obligatoriska trängselavgiften har gjort att köerna är oändliga). Jag har som sagt haft det rätt lyxigt tidigare år då jag inte behövt bry mig om varken trafik eller bensin, men nu måste jag typ tanka en gång i veckan.
I vilket fall, en dryg timme efter jag lämnade jobbet och jag och Leah SPRANG in på fritids, så var båda barnen äntligen hämtade, och hela vardagsproceduren hem-laga mat-tvätta gymnastikkläder-bada barnen-äta mat-natta barn-diska-jobba ikapp inleddes.
Jag var så trött så jag hade för avsikt att gå och lägga mig jättetidigt, så var på väg redan kl 21 MEN såklart när jag skulle borsta tänderna så välte min vattenflaska RAKT på min fina, ljuvliga Juicy Couture-parfym som stod på handfatets kant… så den välte ner på golvet och gick i tusen bitar. AgghhhH! Min fot började blöda vilket jag inte märkte förrän jag sprungit och hämtat sopborsten och dammsugaren så det blev små nätta blodspår över hela golvet. När jag irriterat rafsade undan tvätten som låg på badrumsmattan för att ge plats åt ny tvätt i torktumlaren så såg jag till min fasa en stor spindel som blixtsnabbt kröp iväg. IIIIHHHHHH!
Ja, i ärlighetens namn så var den inte så värst stor men hade potential att BLI.
Genast blev det betydligt svårare att få upp alla glasbitar under tvättstället (jag vågade ju inte lägga mig ner på golvet, spindeln kanske hade en arsenal av små kompisar.) Det hela tog typ en kvart att sopa upp. Sen fick jag skura golvet. Och sen såg jag det fasansfulla odjuret röra sig mot skohyllan. OH NO! Tänk vilken panik att ta på sig en sko och känna att nåt KRYPER därinne!?!? Efter ytterligare en kvarts kamp tog jag till slut mod till mig att dammsuga upp besten. Helst hade jag velat skicka ut den, spindlar gör ju faktiskt nytta i naturen men INTE i mina skor – men ville bara få ett slut på eländet. Till slut gick jag och la mig med en begynnande huvudvärk av att hela lägenheten doftade Viva La Juicy.
Preciiis när jag höll på att sjunka in i en ljuv sömn kom Scott in och var rädd för tjuvar. Lite senare på natten kom Leah och bökade sig ner och tog allt täcke. I morse vaknade jag på kanten utan varken kudde eller täcke och knappast utvilad heller.
Till en ljuv doft av Viva.
Sen var det dags att stressat göra sig i ordning, fixa frukost till barnen, lyfta upp dem en och en och klä på dem sovandes, och försöka snabba på dem så vi ska hinna till skolan innan 8. Varje morgon är som att gå i klister. Man kommer liksom ingen vart. Ena sekunden är båda barnen fullt påklädda i hallen, nästa sekund ligger de under Scotts täcke och kollar på iPad, helt oförstående. Det är ett under att man överhuvudtaget lyckas klä på sig själv, sminka sig och få in båda i bilen.
Det är också ett under att två barn som lyckas irra omkring i en pytteliten hall och slå ihop sina pannor minst en gång per dag, har den fantastiska förmågan att kroppsligt känna skillnaden mellan helg och vardag och anpassa sina beteenden efter det. Helg = vakna kl 7 som skränande studsbollar. Vardag = agera amöba.
Så klibbar man sig fram genom köerna och når jobbet en timme senare. För att äntligen pusta ut över en kopp kaffe och inse att man borde ägnat halva morgonen åt att sminka över de där svarta ringarna under ögonen. Nåväl. Det får bli i morgon.
Sure.
Åhh så härligt!! Att man inte är ensam i all denna hets och stress. Jag är gräsänkling 6 dagar av 7 varje vecka sen 1 månad tillbaka och undrar varför jag är den enda som inte kan få ihop pusslet. Så förstå mig rätt; jag lider såå med dig i din stressande vardag men är så glad att det inte bara är jag som stressar halft ihjäl mig för att hinna till förskolans tider samt arbeta mina 8 timmar..och sen laga mat, umgås, natta…hoppas du får bättre mornar och kvällar än dessa <3