Eftersom mässling just nu är på tapeten och plötsligt har blivit den mest livsfarliga sjukdom som någonsin hotat mänskligheten sen ebola – från att ha varit en helt vanlig barnsjukdom likt vattkoppor – så tyckte jag det här blogginlägget var ganska befriande och intressant att läsa: Information, råd och naturliga hälsotips vid mässling.
Det beskriver medel att lindra mässling som var vanliga fram tills för ca 10 år sedan, och vad man ska göra om man får mässlingen. Att fylla på med A-vitamin är det absolut viktigaste, men det vet ju naturligtvis alla läkare man frågar.
Så om någon mot förmodan skulle få mässlingen så behöver man inte tro att ens sista stund har kommit – utan det finns hjälp att få. 😉
Jag är ju väldigt intresserad av huskurer och traditionell medicin och har läst massor bl.a. i en bok jag fick av Mikes mormor när jag var gravid med Leah, ”Naturläkarbok för barn och föräldrar”. Jätteintressant bok med tips och huskurer om allt från A-Ö som var aktuellt fram till – tja, mitten på 70-talet kanske. Nu är jag inte typen som står och gör massa tinkturer och örtblandningar etc… men jag tycker det är fascinerande att läsa om.
Även i den boken nämns mässlingen bara i förbifarten som en barnsjukdom likt alla andra som inte heller var livsfarliga för 10-20 år sen (i I-länder med rent vatten och väl fungerande sjukvård behövs väl nämnas. Har man ett normalt fungerande immunförsvar och behandlar sjukdomen rätt, dvs skyddar ögonen mot starkt ljus och inte ger febernedsättande, så är mässlingen som sjukdom inte dödlig).
Sjukdomen börjar med feber, snuva, hosta, halsont, röda ögon och ljuskänslighet. I underkäken kan grå utslag uppstå. Därefter kommer mera utslag. De börjar som små prickar som sedan flyter ut över hela kroppen. Samtidigt stiger febern.
Efter ett tag bleknar prickarna och efter ca en vecka är barnet återställt.
Behandling:
Sängliggande i svalt och mörkt rum.
Ända sedan första mässlingslarmet kom för – vad var det, två år sen? – så har jag verkligen undrat vad som är så livsfarligt med mässlingen. Har frågat alla äldre jag känner och alla säger samma sak; att de hade sjukdomen liksom alla andra de kände som barn och ingen fick men och ingen dog. Är det för att man i u-länder eller krigshärjade länder som Syrien har svårt att behandla den? Det är väl inte så konstigt.. de stackars barnen har väl NOLL immunförsvar. Och någon normal sjukvård finns inte heller. Såklart att de blir jättesjuka eller dör av vilken sjukdom som helst.
Men i Sverige? Ett vanligt hyfsat friskt barn i 5-7-årsåldern (när man ”ska” få mässlingen enligt de gamla ”barnsjukdomslagarna”) borde väl klara sjukdomen galant? Så länge de får rätt vård och får vila i minst 2 veckor?
Jag fick som jag tidigare nämnt vattkoppor i 20-årsåldern och det var betydligt mycket vidrigare än när mina barn fick det vid 1 resp. 2 års ålder. Barnsjukdomar ska fås som barn. Jag har t.om hört att efter varje genomgången barnsjukdom så ökar immunförsvaret och man växer både fysiskt och mentalt.
Vad tycker ni om hysterin kring mässlingen?