Det är mycket man märker som blir annorlunda när man är varannanvecka-förälder. (För övrigt något jag aldrig i min vildaste fantasi trodde jag skulle bli, men men, livet blir inte alltid som man tänkt sig).
I början kunde jag verkligen inte slappna av de dagarna jag inte hade barnen. Om jag var ute eller träffade vänner var det ju inga problem, men de dagarna jag ”bara” var hemma gick jag runt runt som någon olycksalig ande i lägenheten och visste inte vad jag skulle hitta på. Det kändes liksom fel att inte ”utnyttja” varenda barnledig kväll och hitta på massa roliga saker.
Nu har jag lärt mig att även njuta av ensamma hemmakvällar då jag bara kan slappa i soffan och titta på vad JAG vill. Alltså inte Barnkanalen, Simpsons (Scott älskar Simpsons) eller det där skräniga Quack Pack eller vad det nu heter på Netflix.
Det kan faktiskt vara väldigt skönt att bara vara själlllllvvvvv ibland. Eller nästan själv… t ex Netflix & chill med en mysig dejt♥♥♥
Men efter sju dagar utan dem längtar man nästan ihjäl sig efter deras lukt, efter deras hårda kramar och mjuka pussar.
Och så stormar de in igen och en annan sak som jag märkt är hur mycket två små barn stökar ner. Det är helt otroligt! De stormar in som en skock elefanter och sprider sand, grus, teckningar, kulor, löv och diverse andra grejer på nolltid runtom i hela lägenheten.
Inte för att jag klagar eller gnäller på en 5- och 7-åring, det är bara så fascinerande att bevittna hur metodiskt de bara demolerar hela hemmet. Nä, det gör de inte, men det känns så ibland, åtminstone om man ansträngt sig för att städa. Och det är verkligen en ansträngning, städning är INTE direkt min grej, haha.
Dock är det ju inte dåligt väder utan dåliga kläder det handlar om, och det gäller ju bara att ha rätt attiraljer för att lösa problemen. Jag är ju så lyxigt lottad så jag har diskmaskin, Finish maskindiskmedel som tar bort t.om de hårdast intorkade ketchupresterna, tvättmaskin, torktumlare, galltvål (oumbärligt genom åren som jag tidigare nämnt…) etc etc. Så jag ska inte klaga. Tänk om man fick stå och gno disken för hand och gå ner till nån iskall sjö och tvätta kläder.
Ibland känner jag helt enkelt att det är i stort sett onödigt att städa medan de är här… lika bra att låta dem hållas och ta bort det värsta och sen storstäda ordentligt när de har lämnat. Jag orkar helt enkelt inte gå omkring och tjafsa och gnälla om städning när jag har dem. Bättre att bara blunda, ta ett djupt andetag och gnälla om nåt annat istället. Nä, men ägna oss åt något roligt. För den viktigaste saken jag har märkt är att man verkligen tar sig tid att njuta varenda sekund man har dem… för rätt som det är så är det måndag igen och då kommer den där rastlösheten och tomheten igen.
Städning suger… men har man tur kan man få hjälp av en flitig liten älva!