Denna vecka, sista veckan på semestern, har gått i återföreningens tecken. Först träffade jag en av mina äldsta och bästa vänner Anna som bor i Paris och som bara är hemma på somrarna. Vi åt lunch i stan och shoppade skor på NK, det är sällan vi kan träffas utan fem barn som hänger omkring oss, haha. Så då fick vi prata av oss ostört och dagen efter träffades vi allihop, barn, män och exmän ;-).
(Anna hade även med sig några extremt efterlängtade och uppskattade hälsningar från le Paris) 😀 😀 😀
Och igår åt jag middag med mina ÄNNU äldre bästisar från skoltiden. Vi har alltid lyckats hålla kontakten av och till mellan utlandsvistelser, barn, äktenskap, flyttar, skilsmässor etc. men att lyckas träffas samtidigt alla tre är en bedrift som vi inte lyckats med på många år. Det var jättekul att ses alla tre igen. Nästan som syskon.. vi vet ju ALLT om varandra fram tills våra vägar började skiljas åt någon gång i slutet på tonåren. Undrar om det är skilsmässan som gör att man börjar gå lite back to the roots igen? För att hitta de som kände en INNAN man gifte sig och fick barn och allt det där… för att påminna sig själv om vem man verkligen är. Jag var ju – faktiskt – en helt egen person innan jag blev fru och mamma och exfru, och ibland kan det vara skönt att bli påmind om det genom att prata med folk man kände DÅ. De minns ju en på ett helt annat sätt än människor man träffat senare i livet gör.
I vilket fall var det en supermysig kväll på Market med massa god mat, bubbel och minnen. <3
.
Visst är det ngt speciellt med vänner man känt sedan man var mkt ung. Man kan liksom inte göra sig bättre, dom vet hur man växt upp osv.