Jaa, så kom Dagen D till slut och jag överlevde den. Också.
Hela helgen var ju vidrig som flyttar alltid är, men det gick tack vare supersnälla släkt och vänner. Tusen tack alla som hjälpte oss! ♥
Så nu är man inflyttad i en bostadsrätt. Känns… lite konstigt. Jag känner mig lite som Nasse: ”Jaha. Det här är en lägenhet och nu ska jag bo i den. Och det är så här det kommer att vara nu. Bra. då vet jag.”
Det känns OK ändå. Jag gillar min lägenhet. Den är jättefin! Under alla flyttlådor som är kvar. 🙂
Så fort jag får jobbat bort en del kartonger, plus TV och bredband och lite taklampor installerat kommer det bli riktigt mysigt!
Barnen har varit odelat positiva hittills. Men de kanske inte riktigt förstår än att vi aldrig kommer flytta tillbaka till vårt hus. Men de kanske inte bryr sig lika mycket som jag tror att de gör heller. Jag hade samma ångest när Scott skulle byta dagis och inte ens hade fyllt två år, haha, det gick ju hur bra som helst och han var antagligen knappt ens medveten om förändringen. Medan jag låg sömnlös och fantiserade ihop allt hemskt som skulle kunna hända på det nya dagiset. Ja, så fånig är man 🙂
.
Varmt lycka till 🙂
Åh, förstår din känsla! Hoppas att du kommer finna dig till rätta snart!
Förstår att det är jobbigt men samtidigt en nystart av resten av ditt liv. Nu kan det bara bli bättre