Så kom den till slut. Dagen D. 40.
Man vet ju logiskt sett att den kommer att komma – i bästa fall såklart 😉
Ändå känns det som ett lätt slag i magen. JAG kan ju inte vara 40!?! Hur hände det här? Jag var ju nyss… 32? Och 25. Och 16.
Men så är det och vi ska alla den vägen vandra.
Jag blev i alla fall ordentligt firad i dagarna tre, i fredags firade de mig på jobbet med den här underbara löpsedeln:
Jag fick även presentkort på NK och vackra rosa blommor, samt rosa bubbel och ett glammigt paraply av gulliga Åsa ♥.
Sedan i lördags hade vi familj & släkt på party på altanen. Det var typ 25 grader varmt och solen stekte – helt fantastiskt! Vi drack massa gott bubbel och åt skaldjursplatå med gigantiska kräftor. Underbart! Petras syster Samantha med familj var med också. Hennes dotter Elsa blev snabbt en favorit hos Scott och Leah, och Leah svansade efter henne som en liten skugga hela dagen. Barnen hade jättekul och klättrade i träd, gjorde koja, gungade och lekte, helt utan gnäll. Vi funderade allvarligt på att adoptera Elsa. Fast det ville inte Samantha.
Efter maten sparkade killarna fotboll, KOLLADE på fotboll (det var nån Champions League som Kim och Mikes bror Stefan naturligtvis inte kunde slita sig ifrån), medan vi tjejer drack mer bubbel och latade oss i solen.
Bara det var en perfekt dag. Dricka bubbel i solen – det är så jag alltid har föreställt mig 40! 😉
Och sen var det dags för presenterna. Och vilka presenter – jag är fortfarande helt lyrisk! En magnumflaska Pol Roger av svärföräldrarna och Stefan & Lina (nej den är inte uppdrucken redan).
En underbart rosa datorväska från Michael Kors från Petra, mamma och pappa (både jag och hon skrek när jag öppnade paketet så att Samanthas lille son började gråta och alla höll för öronen – just like always ;-)) som jag älskar, älskar, älskar! Jag kunde verkligen inte släppa den på hela kvällen. LOVE it!
Och: Flyg och boende i New York!!! Jag och Mike skulle åkt nu i veckan hade jag planerat. Jag hade tänkt fylla 40 på Fifth Avenue hade jag tänkt, men så blev det inte så. Men nu sponsrade mamma och pappa även med boende vilket innebär att ”det enda” vi behöver tänka på är mat och shopping shopping shopping, så nu kanske vi kommer iväg i år i alla fall.
Och så en present till både mig och Petra (hon fyller i juni) från Kim och Mike: en igenspikad trälåda som vi själva fick bända upp med en kofot. Vi måste sett så dumma ut så det var inte klokt, två blondiner som försöker få upp en trälåda under hysteriska skrattanfall. Till slut lyckades vi i alla fall och däri låg två flaskor vin, två flaskor cava och ett presentkort på en tjejweekend på femstjärnigt hotell i Barcelona i höst! Nu skrek vi igen så att t.om de äldre gästerna började skruva på sig (barnen hade för länge sen tröttnat på presenterna efter de insett att det inte skulle bli några Skylanders eller pärlor, måttet var rågat när jag öppnade ett set jättefina kökshanddukar från Petra, då drog allihop tillbaka till sin koja). Äntligen – jag och Petra i Barcelona igen!
Hittills känns 40 rätt OK ändå 🙂 Man får ju tänka positivt:
Eller åtminstone: