Igår var jag på möhippa, mycket trevligt. Alla chanser att dricka bubbel mitt på dagen i solen är ju välkomna! 😀
Men det är alltid lite jobbigt när man inte känner någon förutom den blivande bruden. Man hälsar på alla och försöker komma ihåg allas namn samtidigt som fokuset ju ska vara på möhippans huvudperson. Och som vanligt lyckades jag göra bort mig åtminstone tre gånger.
- Jag till gravid tjej: ”Åh grattis! Var det 2 veckor kvar?” Hon: ”Eh, nej. 18.” (Note to self: Sätt punkt efter ”Åh grattis! i fortsättningen.”)
- Jag, på brunchen: ”Jag skulle aldrig rekommendera någon att skaffa barn med bara 20 månaders mellanrum, herreguuuud vilka jobbiga år. I efterhand skulle jag väntat åtminstone tre år mellan barnen.” Gravid tjej: ”Jaha. Våra kommer bli exakt 20 månader mellan dem.” Jag: ”Ahhahaha, jaja NU är det ju helt fantastiskt…”
- Jag till samma stackars gravida tjej under middagen: ”Gud, det finns inget värre än att gå över tiden, jag gick TRE veckor med Scott precis efter att en kollegas barn dött i magen 19 dagar över tiden… så himla hemskt!!” Hon, avmätt: ”Kan vi prata om något annat?”
- Jag, i nervöst försök att rädda situationen, börjar svamla om vikten och lyckan av att ha fått två FRISKA barn. Varpå en tredje tjej säger: ”Mitt barn har Aspergers.” (Note to self: HÅLL KÄFTEN efter tre glas vin, Josey!!!)
Kvällen fortlöpte ändå bra och allt som allt var det väldigt trevligt och jag hoppas och tror att den gravida tjejen insåg att jag inte hade några onda avsikter utan helt enkelt var stressad, virrig och ofokuserad, ja, som en vanlig tvåbarnsmamma helt enkelt :-).
Grattis i alla fall, fina, fina J!!