Ibland får man till en sån där riktigt, riktigt lyckad hämtning.

Dagens var inte en sådan. Här är en liten recap över hur ”hell hour” (kl 17-19) kan vara en vanlig vardag:

17:23 Slirar in utanför dagis efter en stressig dag på jobbet. Inga andra bilar syns till – sist som vanligt.

17:24 Dörren öppnas innan jag ens hinner fram och Scott rusar ut i strumplästen. ”Mamma!!!” och ger mig en bamsekram. Blir helt varm i hjärtat.

17:25 Vi går in till avdelningen där Leah sitter och ritar. Hon blänger på mig. ”Heeej gumman”, försöker jag men hon vill faktiskt rita färdigt meddelar hon. Jag och Scott börjar gå ut i hallen för att ta på honom hans ytterkläder när vi hör ett duns bakom oss. Utan att vända mig om vet jag redan vad det är – Leah som kastat sig på golvet och förbereder sig för ett utbrott. SKIT också – jag orkar inte detta just nu, jag är alldeles för trött och hungrig för att orka hantera det. Och jag vet att hon också är trött och hungrig, så det är ingen idé att bli arg. Blixtsnabbt är jag framme vid henne. ”Älskling, vill du ha tuggummi?” *BOOM* Effekten är omedelbar. Jag hinner knappt ens reagera förrän Leah har rest sig och pinnat iväg till sitt fack och hoppat i mössa, skor och jacka med ett Cheshire-grin över hela ansiktet. Jag orkar inte ens känna skuld för att jag mutar barnen med kemiska sötningsmedel. Jag vill bara hem.

17:28 I bilen, Leah tuggar tuggummi, andäktigt.

17:30 Hemma. Jag börjar med maten och efter en lång dag på dagis borde barnen vara dödströtta, eller hur? Yeah, right.

17:31 DUNKDUNKDUNK Två par fötter springer runtruntrunt hela huset och skrikskrattar ”Bajskorv” och ”Kissa på din blöja!”. Jag gör yogaandningar och tänker positiva tankar som att ”åtminstone bråkar de inte”.

17:35 Första utbrottet. Leah gallskriker medan tårarna sprutar, ”Sco-h-o-ott slo-ho-hog mig!” Scott skriker argt, ”Ja men hon stampade på min Skylander!” Jag känner att jag börjar bli onaturligt varm. Klimakteriet? Stress? ”Men lek inte med varandra då utan gå till varsitt rum och ta det lite lugnt.”

17:38 DUNKDUNKDUNK ”Bajskorv”, ”Kissa på din blöja!”, och det mest irriterande ljudet av alla: gnälliga ”Seeeeluuuuuuuuuta Scott!”

17:39 Blodsockerlåg mamma: ”Nu RÄCKER DET! Gå ner i källaren om ni ska springa omkring och gapa!!!” Mummel och bläng och ”dumma mamma”. Följs av några minuter ljuvlig tystnad då de klampar ner i källaren.

17:42 Gallskrik från trappan. Scott har obemärkt smitit förbi mig för att kånka ner en av Leahs blåa plaststolar och (såklart) ramlat med stolen i trappan. Medan jag tröstar och blåser hör jag ytterligare ett gallskrik från källaren. Leah hulkar, ”Mi-hi-hin stoooooool!” Jag känner hur jag börjar få en Julia Roberts-ådra i pannan. ”Men herreGUD, lugna ner er!!” På väg upp sparkar jag till den där förhatliga blåa stolen. Vi har bara två stycken och det känns som jag ramlar över en vart jag än ska gå i det här huset. Skitstol.

17:59 Till slut sitter vi äntligen vid bordet och äter middagen jag hafsat ihop. Jag trycker i mig mat för att stabilisera blodsockret för snart börjar det igen. ”Bajskorv”, ”Kissa på din blöja!”, ”Seeeeluuuuuuuuuta Scott!” För att inte tala om den djupt plågsamma ORÄTTVISAN som råder i vårt hus. ”Varför fick hon två tomater och jag bara en?” ”Varför fick Scott vatten först?” ”Varför får hon alltid sitta där medan jag måste sitta här?”

18:06 Jag råkar dela Leahs broccoli och hon exploderar. Jag skulle ju bara dela KÖTTBULLARNA! Vad i h**ete tänkte jag med?? Scott smilar upp sig så mycket han kan medan Leah förvandlas till ett kokande åskmoln, för att extra mycket påvisa hur duktig han är. ”Kan jag få mera kalkonköttbullar snälla mamma?” ler han och viftar med sina långa ögonfransar. Leah sitter som en surmulen staty och puttar tallriken närmare, närmare, närmare kanten… ”Du skulle bara våga!” ryter jag till. ”Ska du äta din mat eller inte? Annars kan du ge den till Scott och gå in på ditt rum.” Mummel mummel, bläng, bläng, tills hon till slut på nåder börjar knapra av köttbullarna. De DELADE broccolibitarna behandlar hon som gift.

18:08 ”Jag måste bajsa!” skriker Scott och springer och gör det. Jag blundar och försöker äta men känner att aptiten inte riktigt vill infinna sig.

18:11 Scott är tillbaka vid bordet och brister ut i gråt då Leah under tiden ätit upp den sista kalkonköttbullen. Jag försöker desperat rädda situationen. ”Barnen, vet ni VAD!!!!” jag slår ihop händerna och strålar av falsk glättighet. ”Efter maten när ni tagit på er pyjamas, då har jag en ÖVERRASKNING åt er!!!” ”JAAAAAA”, vrålar barnen. ”GODIS!” ”Hrrmmmm, neeeeeej, meeeen” wait for it, wait for it, ”nya TANDBORSTAR! HURRA!”
”Jaaaa…” börjar barnen men kommer av sig något. Jag är så hysteriskt glättig att de inte vågar annat än att se förväntansfulla ut när jag delar ut en Bamse-tandborste till Scott och en tandborste med sugproppar till Leah. Först blir de överlyckliga. Sedan får de syn på varandras och det dras ett moln över ansiktena medan de studerar varandra. Vem ska bli avundsjuk på den andres först? Scott darrar lite på läppen: ”Varför har inte min tandborste gummi?” Leahs lycka är total. ”Jag älskar min tandborste. Den har gummi.” strålar hon. ”Min har Bamse,” kontar Scott. ”Skynda er och ta på pyjamas så ska vi slänga er gamla tandborste och borsta med den nya!” strålar jag med en ton av hysteri i rösten. Leah skuttar iväg.

18:14 Scott börjar storgråta. ”Men gubben vad är det?” ”Buuuhuuu, jag vill inte slänga min tandborste, uuuhuuuu!”. Jag orkar inte ens.

18:26 Barnen är tandborstade och klara, Leah har slängt sin gamla medan Scott inte kunde förmå sig. Nattar Leah först. Vi gör rutinen – går in i hennes rum och stänger dörren, och medan jag tar fram kläder för i morgon så väljer hon bok och så ska jag gissa vilken det är. Vis av tidigare erfarenheter så säger jag som vanligt att jag bara gissar TRE gånger (annars kan jag stå där till midnatt och gissa) och jag får inte heller gissa rätt för snabbt, vilket innebär att jag måste snegla på bokhyllan för att se titlarna som fortfarande står kvar. (Egentligen inte, eftersom hon väljer samma bok varje kväll). ”Lilla Anna, Alfons, Prinsessan,” gissar jag automatiskt och klistrar sedan på mitt allra mest förvånade ansikte när hon triumferande visar fram boken. ”Nej men! ‘Hej alla djur’! Igen! Vad kuuuul!”

18:37 Efter att ha läst (återigen) om kängurun, snigeln, hunden, sälen och apan, pussas vi och säger godnatt. Jag sätter på hennes nattmusik och trippar sakta, sakta ut. Mot friheten. DUNS! Ett utbrottsduns. *Suck* jag vänder mig om, ”Vad är det nu då?” Leah begraver ansiktet i kuddar och sparkar ilsket med benen. Efter mycket trugande får jag ur henne, ”Jag vill SE när du sätter på musiken.” Jag sväljer, vi gör om proceduren. Jag pussar henne godnatt, stannar till och sätter demonstrativt på musiken – Leah inspekterar, blir nöjd, lägger sig ner och pussar slängkyss – och jag gå-springer ut och stänger dörren bakom mig. Svettas ymnigt. One down.

18:45 Scott är nöjd över att få vara vaken fortfarande så jag röjer undan disk, sätter på en tvättmaskin, sminkar av mig, innan jag nattar honom. Säga vad man vill om Leah men hon somnar som en klubbad säl och sover som en stock i 12 timmar. Scott är lite svårare att få i säng. Nu låter vi honom hålla på så mycket han vill i sitt rum, läsa, leka, vad som helst bara han inte tänder taklampan och att han håller sig i sitt rum. Och det funkar väl bra… ibland…

19:51 Jag slår mig äntligen ner framför datorn som är precis utanför Scotts rum. OK. Dags att komma ikapp med dagens jobbmail och sedan de privata.

19:52 ”Mammaaaaa?” *suck* ”Ja vad är det?” Scott hänger i dörren. ”Alltså… ehhmmmm… jag önskar att vi kunde köpa ström. Och mjölk.” Min trötta hjärna kopplar inte alls vad han menar. ”Va??” Scott – överlycklig för att ha fått en respons, rusar ut ur sitt rum, pigg som en lemur. ”Alltså, jag tänkte att vi kunde köpa ström och mjölk och sätta ut!” ”Jag fattar inte gubben, vad menar du?” ”Ja, till igelkottarna!” Jaha, STRÖMMING. ”Jaja, självklart. Men lägg dig nu, OK?” ”Jaa jag ska, godnatt!”

*knarr*

19:55 ”Mammaaaaa? Var bor muränor?”

20:02 ”Mammaaaaa? Vad heter Grönlands huvudstad?”

20:05 ”Mammaaaaa?Hur många hajar finns det?”

20:11 ”Mammaaaaa? Varför blir man förvånad när man kliar sig i ansiktet?”

20:14 ”Mammaaaaa? Kan vi köpa spadar? Jag vill åka på upptäcksresa och hitta diamanter.”

20:21 ”Mammaaaaa? Finns det pirayor i Sverige?”

20:35 ”Mammaaaaa? Var kommer snor ifrån?”

Forever. And ever. And ever. 🙂

21:17 Äntligen tyssssstnad…. Alla sover. NU börjar min egentid.

♥♥♥