När jag var liten, på 70-80-talet, var det inte lika stor skillnad på pojkar och flickor som det är nu. Med det menar jag att man inte GJORDE så stor skillnad. Man var barn. Och de flesta leksaker marknadsfördes och tillverkades för BARN, inte för något särskilt kön. Typ, enligt den här principen:
Jag och min bror lekte båda med bilar och Lego och Barbie och Stålmannen. Sedan dess har leksaksföretagen naturligtvis utvecklat sina produkter, konstigt vore det väl annars, men vad som är både intressant och lite sorgligt är hur mycket ”snyggare” och ”sexigare” och framför allt ”SMALARE” alla leksaker och figurer har blivit. Särskilt de som riktar sig mot småflickor. Här är några exempel (från Sociological Images Pinterest):
Jordgubbs-Lisa (Strawberry Shortcake) DÅ:
Jordgubbs-Lisa NU:
Rainbow Brite DÅ:
Rainbow Brite NU:
Krambjörnarna DÅ:
Krambjörnarna NU:
My Little Pony DÅ:
My Little Pony NU:
Holly Hobbie DÅ:
Holly Hobbie NU:
Candy Land då (60-talet):
Candy Land nu:
Lego-reklam då (1981):
Legos kritiserade Friends-serie som riktar sig mot tjejer:
Mina barn har redan helt olika intressen. Min son älskar Star Wars och Skylanders och lasersvärd och Transformers och ”gubbar” i alla dess former. Ibland finns det någon prinsessa med som ska räddas. Om Leah t ex får vara med och leka Super Mario så är hon automatiskt Peach. Leah i sin tur har noll intresse av att ”krafta” och fäktas med pinnar eller kolla på Lego Star Wars. Hennes största idoler är Pippi och Dora. Häromdagen frågade hon mig om jag visste vad Dora var.
”Ja, en tjej,” svarade jag, mitt inskränkta nöt.
”NEJ mamma, hon är faktiskt en UTFORSKARE!” svarade Leah argt.
Ja, snälla, låt det få vara så ett par år till. Tids nog kommer hon matas med idealet om snygga smala tjejer resten av livet.
(Och ja, även Dora har fått en remake såklart. Nya, ”snyggare” tonårs-Dora är dock riktad till en lite äldre målgrupp än 3-åringar. Än så länge.)