Idag är jag hemma med två små snoriga barn. Nu var det faktiskt länge sen de var sjuka… 2-3 månader sedan den här helvetesvintern med VAB, VAB och åter VAB var över. Till slut fick vi dela upp dagarna och vabba halvdagar eftersom vi verkligen inte KUNDE vara borta mer från jobbet. Usch och fy vad jobbigt det var. Då hade jag nog gett min ena njure för en enda människa som hade kunnat hjälpa till med barnpassning. Eller åtminstone lite lön

Nu är det bara “vanlig” hosta och förkylning i alla fall. Ett ypperligt tillfälle att pröva min egenhändigt gjorda hostmedicin som nu är färdig.

Leah fick en sked igår kväll när hon hostade som värst, och sen sov hon faktiskt hyfsat hela natten. Idag har hon inte hostat alls. Scott fick en dos i morse i förebyggande syfte. Båda sörplade i sig den nästan häpet… den är ju fruktansvärt söt – bara sirap och granbarr, med ett par droppar citron i. Så borsta tänderna efteråt rekommenderas. Nu ska vi se om den biter på hostan och snoret!

Det är stor skillnad på att vara hemma med två barn jämfört med ett. Båda har sina fördelar – med ett kan man få lite extra tid med det sjuka barnet och lite mer mys. Med två så roar de varandra när de leker, men det går ju inte en kvart utan att någon gallskriker. Fast lite roligt är det ibland när man minns hur det själv var att ha syskon. Såhär lät det i morse i typ en halvtimme:

Scott: – Bajskorv!
Leah: – Nää!
Scott: – Bajskorv!
Leah: – NÄÄÄ!
Scott: Jag säger till mig själv! Bajskorv, bajskorv, bajskorv!!!
Leah: skjuter ut underläppen så långt det går och surar.